Det känns lite tungt just nu. Moster Sussanne var nyss här, och vi pratade om katterna. Att Lillen och Efina inte alls går ihop, eftersom Efina bara attackerar Lillen. Vi tog också upp skräcksenariumet om Efina inte skulle vara snäll mot Nikita, när hon kommer. Då måste vi ju göra oss av med henne. Eller om det aldrig löser sig mellan Lillen och Efina, så blir det Efina som får ryka, eftersom det är henne det är "fel" på. 

   Katten är ju traumatiserad sen tidigare, och är lite skum i beteendet. Men hon är fortfarande min prinsessa. Men eftersom Efina är över 8 år, och fått flytta en hel del, känns det inte bra att sälja henne, med risk för att hon slutar upp som en vandringspokal. Usch, det är så synd om henne. 

   Jag vill inget annat än att ge henne all min kärlek och låta henne åldras med oss och bli gammal, men med tanke på hur det är nu, är jag rädd för att det inte är möjligt. Och det sista jag vill, är att ta bort henne. Bara tanken får mina ögon att vattnas. 

Nog är jag väl hopplös! Så klart går jag in i något, jag vet kommer bli en stor disskution, som jag även vet att jag kommer bli irriterad över. Så typiskt!

   Så nu sitter jag här, med lite onödigt hög puls, helt i onödan. Och vad fick jag ut av det? Ingenting, absolut ingenting. Nina i ett nötskal...

Kreativiteten flödar.
Jag har målat om en kökssoffa, fyra stolar och ett matbord. Imorgon ska jag bestämma mig för om jag ska måla över lite "skavanker" på bordet, så det blir helt täckt, eller om slippappret åker fram.
Ska också till Bäckby Loppis, och hoppas på att hitta något fynd där.
Så himla kul att känna inspiration att förändra ett hem. Längtar så mycket tills det är färdigt!

Det är en typisk dyster höstdag och min största önskan just nu, är att åka utomlands. Alternativ nummer två, en varm god soppa och någon som kan gå ner till tvättstugan åt mig. Men nej. En tallrik yoghurt och tvättstugetid åt mig, om en timme. Close enough.

Så himla trött. All min energi är slut, i både kropp & knopp. Vill sova, men klockan är bara strax efter 18. Jacob jobbar och jag borde diska. Är helt slut i rygg och höfter, vet inte hur jag ska orka ställa mig och ta tag i köket nu. Känns som att jag inte sovit på flera dygn och att mitt huvud blivit dunkat i en vägg några gånger. Usch.
Ikväll blir en lugn kväll (som vanligt), framför tv:n med förhoppningsvis åtminstone en myssugen katt.

Välkommen foglossning! Jag önskar jag kunde säga att du var önskad.

Att gå, har varit ett helvete i dag. Att stå och sitta, inte heller någon hit. Så i stort sett, har jag spenderat min dag i sängen med Idol och filmen "Safe Haven". En sevärd perfekt film att kolla på en dag som denna.

Nu ska jag äntligen få träffa en väldigt saknad vän. Toppen avslut på denna dag, innan det blir en myskväll framför tv:n med min älskling.

Jag är inte allt för bra på att skriva inlägg, nu för tiden.
Men livet rullar på, magen växer och på Torsdag börjar jag en sysselsättning kallad UNO. Det ska bli spännande!

Jag har inte följt mitt program så jättebra på sista tiden, vilket jag märker av i mitt beteende. Det är väl dags att sätta sig ner och skriva lite. Vi får väl se om det blir något av med det idag.

Igår fick vi se vår lilla flicka. Absolut det bästa jag någonsin sett på en tv-skärm. Så himla häftigt att få se det lilla livet, inom sig. Hon var så livlig och rörde sig hela tiden, men ändå har jag inte känt någon än.
Allt var som det skulle i alla fall. Alla mått var lagom och allt i hjärta och hjärna såg bra ut. Bara det var en stor tyngd som lyftes bort. Hon är frisk, vad vi kunde se.

Åh, snart får jag min lilla Nikita!!