Drömmer mig bort till varmare platser. Sitter och kollar efter utlandsresor på nätet, och glömmer för en stund bort, att det är helt utom räckhåll. Att få läsa reseguiders tips och bara få fantisera en stund, ren tortyr när man inser att det får vänta nåt år. Mitt lilla hjärta brister en aning. Men trots att det är plågsamt, så fortsätter jag. En liten sucker for pain, som jag är. Dagdrömmaren, äventyraren, tjejen som alltid vill uppleva nya saker, nya kickar. Något som får adrenalinet att rusa.

Det skulle kunna bli min död, you know. Men nej, jag har kommit längre än så. Så jag sitter kvar i soffan, kollar på fina bilder på kristallblått hav och drömmer mig bort en stund till.

För vad ska jag annars göra när jag gått över 10 dagar och ingen bebis tittat ut ännu?